ANGARNSJÖN, VALLENTUNA
Sträcka: 6,7 km
Svårighet: medel
Natur: Strandängar, kohagar, våtmarker med spänger
Vilken underbar promenad vi hade idag! Utmanande både fysiskt och mentalt för Chloe som var tvungen att göra saker som hon inte gjort förut och som hon tyckte var lite läskigt. Som att ta sig över olika boskapshinder eller färister som det väl heter. Hon fick också gå långa sträckor över spänger, vilket hon har provat förut, men inte lika långa sträckor.
Men vi tar det från början.
Bilen parkerade vi vid Örsta, i Vallentuna. Vi kom ganska tidigt på förmiddagen men parkeringsplatsen var nästan full redan då. Många som ska vandra Roslagsleden parkerar här eftersom etapp 3 startar här, men många besöker även Angarn som är en populär fågelsjö.
Vi följde de orangea markeringarna för Roslagsleden ner till sjön för att gå den 6,7 km långa Sjöängsslingan.
Det första man möter innan själva vandringen börjar är en röd liten stuga med bord där man kan ta en första fika eller besöka toaletten (som var stängd, men jag tror att den öppnar när det blir lite varmare).
Vi bestämde oss för att ta högervarvet runt sjön.
Efter ca 1 km kom vi fram till fågeltornet. Det var alldeles för brant för Chloe för att få följa med upp, men jag och Norm var förstås tvungna att beskåda utsikten över sjön.
. 
Ulrika är däruppe nånstans. Aha! Jag ser henne! Ulrika and Chloe
Därefter fortsatte vi framåt och Chloe fick uppleva sin första färist. Oj, vad läskigt hon tyckte att det var. Det var inte lätt och hon fick fundera och prova sig fram för att hitta bästa metoden och vi fick stötta henne för att hon skulle klara det. Men till slut så klarade hon det och var så glad och stolt!
På den här sidan av sjön gick vi med skogen på vår högra sida, vilken gjorde att marken fortfarande till stora delar var frusen, så det var inte så lerigt och blött.
Men där Roslagsleden delar sig från Sjöängslingan och vi gick över till den andra sidan av sjön var framkomligheten annorlunda. Det gick fint att gå, och otroligt vackert med de fina strandängarna, men att försöka hålla oss själva och Chloe rena var bara att glömma.
Chloe älskar lerbad. Vattnet är aldrig för kallt
Den här tiden på året går det inte några djur i hagarna, men när korna släpps ut så måste man se till att inte hundar stör dem. Även nu hade vi förstås Chloe kopplad för att hon inte skulle störa varken fåglar eller fågelskådare.
Längst den här stranden finns flera ställen att stanna och vila benen eller inta en fika. Mysigast var nog Klosterbacken som är en liten kulle där man kan sätta sig på olika stenpartier. Den här dagen var kullen full av olika små sällskap som njöt av solljuset.
När vi rundade sjöns andra ände så kom vi fram till ett långt och något utmanande parti av spänger. Här finns bara ett fåtal “mötesplatser” vilket kan vara en utmaning för många hundar. För Chloe gick det alldeles utmärkt och nu när varken elstängslet var påslaget eller korna var ute och betade kunde vi också hoppa ner från spängerna om det krävdes för att kunna mötas ordentligt. Det var dock väldigt bra träning för Chloe att gå i kopplet ordentligt utan att varken dra eller hoppa åt sidan.
När spängerna tar slut så kommer man fram till en dunge som idag fylldes av ett flertal fågelskådare. Även här är det fint att vila benen en stund och njuta av de vackra omgivningarna.
Strax därefter var vi framme vid målgång och då mötte vi ett helt gäng av fågelskådare som kom gåendes med stora kikare. Kanske var det någon speciell fågel som befann sig vid sjön just idag. Vi är dock inte så intresserade eller kunniga om fåglar så vi tittade inte efter just det.
Hursomhelst var det här en väldigt roligt promenad både för Chloe och för oss. Att vädret var vackert gjorde förstås det hela ännu mer njutbart. Efter den 1 april när det är fågelskyddsområde och efter det att korna släpps ut i hagarna, skulle vi inte rekommendera att gå här med hund, men vi kommer gärna tillbaka när det blommar och man ser mer av växtligheten.
