chloespromenader.blogg.se

Sträcka: ca 4,1 km (men totalt blev det 5,3 km till och från parkeringsplatsen)

1. Full fort! 2. Kamouflerad i snön 3. Jag var en duktig tjej! 4. Har jag nämnt att jag verkligen älskar snön?!

 
Äntligen på rät spår och på väg!

Det var -8 grader och strålande sol när vi gav oss iväg mot Vaxholm. Bogesundslandets olika vandringsleder är våra favoritutflyktsmål. Idag tänkte vi vandra Lilla Ladviksrundan som ingen av oss gått tidigare. Eftersom snön låg med ett ganska djupt lager ville vi inte gå för långt, dels för vår skull för att det är jobbigt att gå i djup snö, men framförallt för Chloes skull eftersom det fastnar så mycket snö i hennes tassar. Vi hade preparerat hennes tassar med tassalva som vi hört ska göra så att det inte fastnar så mycket snö.
  
Dagen var kall ... snön var djup ... men himlen var klar och blå och solen var hög och ljus

Lilla Ladviksrundan ligger mittemot Bogesundslandet på andra sidan av väg 276. Vi hade läst att vi kunde parkera vid Nibble, vilket vi gjorde. Vi började med att gå fel eftersom vi inte uppmärksammat att vi måste gå över vägen, så istället började vi följa Dammkärrsrundan men vände om då vi ansåg att den skulle bli för lång just idag. Vi får återkomma till den en annan gång. Så vi vände om, korsade väg 276 och gick upp mot Nibble Däck för vi såg inte någon annan väg in mot leden. Vi såg faktiskt inte alls hur vi skulle komma till leden så vi frågade en vänlig man som höll på att ploga gårdsplanen. Han berättade att leden var bortanför gården och att vi kunde passera, men att det hade genomförts en hel del skogsröjning längst leden så den kanske inte skulle vara så fin att gå.
  
1. Vilken väg ska vi gå? 2. Det finns alltid något förlorat och glömt.

Vi gick iallafall över gårdsplanen och kom in i skogen där vi såg en blå markering direkt som vi följde till vänster.
  
Man kan lätt gå vilse...men inte denna gång

Till att börja med följde leden väg 276, på vissa sträckor helt nära. Väg 276 är väldigt trafikerad och bilarna kör väldigt fort, så i början av leden hörde vi biltrafiken hela tiden. Men efter någon kilometer svängde leden in i skogen.

Det är magiskt vackert i skogen när solen skiner och snön ligger vit. Däremot är det inte helt lätt att gå.
  

 "...magiskt vackert i skogen när solen skiner och snön ligger vit."

Efter ungefär en halvtimme kom fram till konferensanläggningen Ladvik, där vi hört att man också kan parkera. Fast när vi körde förbi såg det ut som att vägen var tillbommad där, så vi är osäkra på om det verkligen går. Ladvik består av flera byggnader för både boende och konferens, men nu såg det mörkt och stängt ut. Vi vandrade vidare, där den blåmarkerade leden gick in i skogen till höger om anläggningen. Efter en liten stund kom vi fram till en rastplats med vacker utsikt över Skåvsjöholmssundet där vi drack lite varm choklad och åt en smörgås. Självklart hade vi med godsaker även till Chloe.
  

Varm choklad ... underbart sällskap ... en majestätisk utsikt ... en underbar dag!

Härifrån fortsatte leden längst med Skåvsjöholmssundet och på många ställen var utsikten över sundet otroligt vacker. Terrängen var inte helt lätt och ingen av oss hade helt lämpliga skor. Det var en hel del uppförsbackar och en hel del nedåt, med hala klipphällar under snön som det var lätt att halka på. Vi gick försiktigt men vissa gånger var det enklare att åka ned på rumpan än att försöka ta sig ner gåendes. För Chloe var det inga problem, hon vände sig om och undrade flera gånger varför vi var så långsamma.

 Följ mig! Jag ska visa vägen.

Precis innan leden svängde av från stranden och in mot skogen igen, så låg ytterligare en rastplats med vindskydd. Där fanns gott om ved staplad om vi hade velat använda grillplatsen.

Bra att det finns några platser att vila sig på och utforska!

Några minuter senare var vi tillbaka till gården där vi påbörjade vår promenad. Lite trötta men nöjda gick vi den sista sträckan tillbaka till bilen.

1. En snygg ladugård 2. Några gamla vagnhjul

Salvan som vi använde på Chloes tassar hjälpte väldigt bra. Det var bara mot slutet som snön fastande.

Det var en vacker sträcka men en nackdel var att det trots den soliga dagen var skugga längst nästan hela leden då solen låg åt andra hållet. Den var också betydligt jobbigare än vad vi hade förutsett, pga av snö och halka. Men även under andra årstider så är det ganska kuperat så har man ont i knän eller lite svårt att gå upp och ner så är det inte den bästa sträckan. Att det hade pågått skogsavverkning var ingenting som vi tyckte förstörde intrycket av området.

Vi ses nästa gång!